Quantcast
Channel: Sidwell
Viewing all articles
Browse latest Browse all 5

Lista: Bästa spelarsångerna

0
0

Det finns sånger – och så finns det sånger. Det som sjungs på läktaren av hemmafansen i Premier league är en bråkdel av deras repertoar. Vissa ramsor dyker bara upp på bortaplan, dit de mer inbitna supportrarna åker. Andra når inte utanför pubdörrarna (tur är det i en del fall).

Synd, tycker jag (om vi bortser från de allra grövsta exemplen), för många sånger är värda att sjungas oftare och i större forum. De kan vara fyndiga, de kan vara elaka, de kan vara roliga, de kan sätta huvudet på spiken och fånga spelaren i några korta rader. De kan vara allt det där på samma gång.

Som ni vet brukar jag åka över på några matcher varje säsong. Under uppladdningar och firanden dyker många godbitar upp. Jag har inte varit på någon match den här hösten, men ska på hemmamötet med QPR första helgen i november. Under själva matchen lär det bli det gamla vanliga på Stamford Bridge – några Carefree, Amazing Grace-varianten, några andra lättsjungna alster och så inte mycket mer. Men på puben före match hoppas jag få stämma upp i ett par av de nya sångerna. Mycket för att jag verkligen gillar de som kommit fram.

Den om Diego Costa är briljant:

Diego Costa, a fucking monster
He makes us happy, when skies are grey
He’s continental, he’s fucking mental
Please don’t take our Costa away
(Melodi: You are my sunshine)

Den om Matic är nästan lika bra:

Matic, in the middle of our pitch
Matic, in the middle of our pitch
(Melodi: Our house)

När jag hörde om de där sångerna föddes tanken: Vilka är egentligen mina favoriter när det kommer till spelarsånger? Vi börjar med hyllningssånger till Chelseaspelare (nuvarande eller före detta), sedan får vi se om det kommer en lista med nidsånger framöver.

5. Willian

Inte så mycket en hyllning till spelaren som en rejäl känga åt en av de värsta rivalerna. För er som inte känner till bakgrunden var Willian nära på klar för Tottenham. Han hade till och med gjort läkarundersökningen i norra London när Roman började vifta med pengabunten. Då blev det en snabb taxiresa till SW6 för brassen.

The shit from Spurs, they booked his flight
But Willian, saw the light
He got the call from Abramovitj
And off he went to Stamford Bridge

He hates Tottenham, he hates Tottenham
He hates Tottenham, he hates Tottenham

4. Robert Fleck

På den tiden när fotbollsklubbar i allmänhet och Chelsea i synnerhet inte la hundratals miljoner på prestigefulla spelarvärvningar, var de dryga två miljoner pund som Chelsea betalade för Norwich anfallare Robert Fleck en rätt stor summa. Likt Fernando Torres gick det troll i målskyttet för Fleck. Han fick ändå en speciell kultplats i Chelseasupportrarnas hjärtan. Den här sången sjungs än i dag, inte frekvent, men nu och då. Jag har sjungit den flera gånger, och jag hade inte ens börjat hålla på Chelsea när Fleck kom till Stamford Bridge 1992.

Number one is Robert Fleck,
Number two is Robert Fleck,
Number three is Robert Fleck
(och så vidare till…)
Number twelve is Robert
We all live in a Robert Fleck world,
A Robert Fleck world,
A Robert Fleck world
(Melodi: Yellow Submarine)

3. Dennis Wise

Det är något visst med sånger som handlar om en specifik liten händelse, men ändå lever kvar under lång tid framöver, en del av dem mer eller mindre för evigt.
Chelsea gjorde sin första Champions league-säsong. Den svåraste matchen i ena gruppspelet (japp, det var två gruppnivåer på den tiden) var mot Milan på bortaplan.

Chelseas stora lilla lagkapten klev fram i matchens slutskede, när han tog emot en fin passning av Roberto Di Matteo och lirkade in den under målvakten. ”A fucking great goal”-raden är ingen tillfällighet, utan kommer från en kommentator som blev så till sig att han inte riktigt tänkte på vad han sa.

Oh Dennis Wise,
Scored a fucking great goal,
In the San Siro,
Ten minutes to go

2. Celestine Babayaro

Inte den mest legendariska spelaren att ha burit Chelseas blå tröja. Och det är absolut inte den mest ihågkomna sången. Men jag gillar den. Melodin sticker ut, texten är enkel och trallvänlig. Good stuff.

One Baba, two Baba, three Babayaros
Four Baba, five Baba, six Babayaros
Seven Baba, eight Baba, nine Babayaros
Teeeeen Babayaros
(Melodi: Macarena)

1. Ivanovic

Min personliga favorit. En rolig twist på den klassiska Mupparna-sången. Gör sig bäst i pubmiljö.

Som bonus får ni när ett gäng svenskar som framför sången i länken ovan, där alla verkar ungefär lika klara i skallen som du kommer att känna dig efter att ha sett det skakiga kameraarbetet av El Presidente. Undertecknad var inte med vid just det här tillfället, när ligasegern firade 2010.

Ivanovic
Du du du-dudu
Ivanovic
Du du dudu
Ivanovic
Du du du-dudu, du-dudu, du-dudu
He’s Chelseas number two


Viewing all articles
Browse latest Browse all 5

Latest Images